Står fast för mitt beslut. 💔
För mig har det känns hemskt.
Har aldrig haft det så här.💔
2 av mina barn har varit på mig och talat om att dom inte tycker att jag ska vara med han och jag har ju börjat lyssna på dom och även mina vänner. I 2 1/2 år var vi tillsammans och det är som från början.
Han har ställt upp för mig till 100% och han är snäll.
Men jag gör fel att hålla mig kvar för det. Ja jag vill inte mera nu.
Har hänt så mycket och det har ju gjort att jag dra mig undan och känner mig som jag gör nu. Blir väldigt irreterad på han. Ja det skiljer så mycket på oss har jag upptäckt men har inte velat tänka så men nu när jag sitter och tänker så jo det gör det. Ja jag har med gjort fel och är inte alltid lätt att vara med mig är envis till 100% och även jag kan ha dåliga dagar. Vi hade inte något som var gemenskap eller samma intressen. Ja jag är helt oblyg medans han är jätte blyg. Ja jag vet att jag har gjort rätt denna gången. Bara det han är arbetslös men var aldrig hos mig mera än 4 nätter sen körde han hem. Klockan slår för mig fick tankar varför inte stanna längre ja säg det när jag frågade han så han bara att han var rädd för att vi skulle tjaffsa låter hel knasigt. Ska absolut inte sitta här och smutskasta han. Men har inte varit gulligt på ett tag. Och jag har tänkt så mycket på varför får inte jag träffa hans ja nu fattar jag det har ju handlat om min ålder! Varför inte sagt detta från början. Många tankar...
Nu blir det att fokusera mig på Ronja❤
